Min relation till alkohol

Ja det här med alkohol. Något som både går att ta lätt och svårt på. Vi pratade ju om detta i veckans poddis men tänker att det kan vara viktigt att prata mer om. Jag är absolut inte en alkoholist. Men det finns historia i släkten som har skrämt mig angående alkohol. Och som gjorde att jag börja festa ganska ”sent”. (Eller ja, hade ju inte fyllt arton men känns som de flesta börjar festa i högstadiet these days...) Jag insåg efter ett tag, när jag hamna i en mer ”fest period” att starksprit, det funkar inte för mig. Jag försökte att bara dricka det, att dricka häxblandning, drinkar, dricka shots och sen öl/vin/cider. Men nej. Till slut blev det dags att inse. Min kropp klarar inte starkspriten. Den kom upp varje gång, i ”bästa fall” fick jag ”bara” blackouts. Idag dricker jag ALDRIG sprit i festsammanhang. En drink bara för att dricka en drink kan absolut vara gott och trevligt, men för min del kan de då lika gärna vara alkoholfria eftersom det är drinken jag är ute efter och inte alkoholen. Blev ju påmind i Bali om varför det inte går när en mysdrinkkväll på stranden utvecklades till en utekväll. Vi lämnar starkspriten lite. Ibland, eller ganska ofta, kan jag ha problem med mängden jag dricker. Finns det dricker jag i stort sätt tills det är slut, oavsett hur full jag är. Ofta ber jag vänner att hålla koll på hur mycket jag dricker eller säger till dem att lite låta mig dricka mer. Många angående det här med att en inte kan kontrollera sitt alkoholintag så mycket säger saker som att det bara är för att en är ung och (lagom) dum (för att citera podden.) Men tänker att en borde ta sådant lite mer seriöst. Unga personer kan också behöva hjälp. Josefin har massa bra inlägg under sin kategori nykterhet angående exempelvis detta. Nu säger jag inte att jag har något allvarligt problem eller behöver hjälp. För så är det inte i mitt fall. Tror min alkoholkonsumtion har mycket med min självkänsla att göra. Att jag har en medveten undermedveten (haha får en ens sätta de orden tillsammans) bild av att jag blir en bättre och roligare person med alkohol i kroppen. Socialare. Mer avslappnad. Mer en person folk gillar. Alltså förstår ni vad jag menar? Att när jag dricker tänker jag bara att jag dricker för att dricka, men när jag reflekterar över det inser jag att det är för att jag tror att jag förändras till det positiva. Och det där är rätt farligt. Och det är något jag jobbar på. För vet ni vad? Jag är faktiskt en rätt så fantastisk person även utan alkohol i kroppen.

All min ”alkoholproblematik” är egentligen bara centrerad och relaterad till festsammanhang. Jag har inte något problem i att dricka vin hemma eller ha en mysdrickkväll med en vän. Då kommer inte samma HA begär. Förhoppningsvis kommer det en dag också försvinna i festsammanhang. Jag jobbar i alla fall på det!

Psykisk ohälsa, Tankar/Åsikter | | En kommentar |

Vi pratar om psykisk ohälsa

Efter två veckors paus är vi äntligen tillbaka!! Det firar vi med att poppa en flaska cava i detta avsnitt, kan hända att vi blir smått lulliga på slutet... I veckans avsnitt som också blir vårt längsta hittills pratar vi om psykisk ohälsa. Vi pratar lite om våra egna erfarenheter rörande vår "sjukdomshistoria" och inom terapin. Vi pratar också om kroppsångest, om hur Ebba själv var omedveten om hur hennes beteende kring mat inte var sunt medan jag själv mer aktivt och medvetet använde kost och träning som ett självskadebeteende. (OBS TW är aktuellt för detta avsnitt!) Vi spårar såklart som vanligt lite på temat också och berättar menshistorier och om idrottslärare. In och lyssna!! Sök på ung och lagom dum. Finns som vanligt där poddar finns! (för att förtydliga: iTunes, acast och soundcloud)
PS! Ni har väl inte missat att jag skapat "psykisk ohälsa" som en kategori i bloggen? Där ligger alla inlägg som jag skrivit rörande ämnet.
Podcast, Psykisk ohälsa | | Kommentera |

Brev till mitt tonårsjag

Det här blir ett av mina mer utlämnande inlägg. Skrev i somras om min historia kring psykisk ohälsa, och detta hamnar väl tätt i följd till hur utlämnande och personligt det blir. Men detta är så otroligt viktigt ämne att våga prata om, som inte får tystas ner och viftas bort. Kanske kan någon av er som hör/läser detta ta till sig av vad jag säger till mitt tonårsjag. Vad jag önskar att detta var något jag fått höra och tro på då. Kanske kan just du välja att göra det idag.

Valde att göra "brevet till mitt tonårsjag" i ljudfil. Kändes mycket mer personligt och fint att göra så. Men om du av någon anledning inte kan eller vill lyssna och föredrar i textform så finns texten längst ner i inlägget.

"Älskade kära du. Jag vet att du känner dig värdelös. Oälskad. Och ensam. Jag vet att allt känns meningslöst och svart att du inte ser någon poäng i att fortsätta just nu. Att du tror att ingen bryr sig om du inte längre skulle finnas kvar. Men du måste fortsätta att orka kämpa. Smärtan kommer försvinna. Jag lovar dig. Kanske inte för evigt. Kanske inte helt och hållet. Men det finns ingen person som ständigt är glad, där livet hela tiden känns lätt, som en dans på rosor. Ett konstigt uttryck egentligen då rosor har taggar. Så kanske är det precis så livet är egentligen, som en dans på rosor. Ibland kommer du trampa på taggarna och ibland kommer du trampa mjukt på rosenbladen. Låter klyschigt, men du har ju alltid gillat klyschor. Men det blir bättre, jag lovar dig. Du kommer behöva gå igenom hjärtesorg, fler kommer lämna, men det kommer du också göra. Allt det där är en del av livet. Du kommer våga lämna där det inte är bra, och du kommer träffa nya fantastiska människor som får det att kännas lite lättare när allt känns tufft. 

Du släpper inte in människor lätt, för du vill skydda dig själv från att bli sårad i slutändan. Kanske är det precis det du fortfarande gör. Men det blir också väldigt ensamt om du aldrig släpper in någon, inte släpper in någon på riktigt. Våga riva ner muren du har byggt upp.  

Jag vet att du hatar din kropp. Att du ofta sitter och gråter på badrumsgolvet. Men snälla fina du gör inte det. För fatta hur många fantastiska saker du kan göra tack vare din kropp. Hata den inte. Straffa den inte. För du är värd så mycket mer! Och kroppen din är fantastisk.

Det är okej att inte alltid vara den glada tjejen. Vara den duktiga flickan. Vara kompisen som alltid ställer upp och finns där. Det är okej att säga emot och ställa krav. Sluta förminska ditt mående, våga ryta ifrån. Våga säga att du inte mår bra. Stäng inte in dig själv i din glaskupa av ensamhet. Du måste sluta att tro att du kommer vara till besvär om du berättar hur du mår. Sluta tro att du kan klara allt själv. För det är okej att erkänna att du behöver hjälp.

Allt blir bra till slut. Jag lovar dig."

Upp