Hur mår jag egentligen?

Hur mår jag egentligen? Ja ni. Tror ni som följer mig här i cyberspace inte direkt missat att psyket mitt är lite svajigt just nu. Det är väl egentligen ingen specifik anledning, inget jobbigt som hänt nyligen eller liksom konkret anledning till att jag mår dåligt. Vilket är mer frustrerande för då tycker jag ju att jag borde få må bra. Men höstdeppen slog till extra hårt i år, som en käftsmäll och ibland kanske jag blir lite väl fokuserad på att se till att alla runt omkring mig mår bra och glömmer bort att ta hand om mig själv lite. Går liksom större delen av dagarna runt med en tryckande ångestkänsla mot bröstet. Att göra det jag egentligen tycker är kul blir mer energikrävande och ansträngande. Fick träffa min psykolog för första gången igår. Vart totalt uttömd efter. Jag är inte den som känner mig lättad efter ett psykolog besök, att gå till en psykolog för mig är lite som att hälla salt i öppna sår och försöka slicka upp det. Men tror det är lite nyttigt för mig att jobba lite på mig själv i terapi, jobba på min självkänsla, jobba på att sluta övergeneralisera. Kanske mest den sistnämnda. Måste sluta tro att mina vänner ska lämna mig bara för att andra gjort det. Sluta tro att när någon ställer in är det för att den egentligen inte vill träffa mig. Bli bättre på att uttrycka vad jag känner kring vissa situationer så att jag inte gör antaganden som kanske inte stämmer. Kanske kliva ur duktiga flickan rollen lite. Även om jag känner att det förväntas av mig ibland så måste jag faktiskt inte heller göra allt som förväntas av mig. Ja, vet inte riktigt mer vad jag ska säga. Ville väl mest bara skriva av mig lite, berätta för er hur läget är. 
Emelie's liv, Psykisk ohälsa | |
#1 - - ebba:

<3

Upp