Hur mår jag nu egentligen?

Hörrni gosisar! Det känns som det var ett tag sen jag gav er en ordentlig lägesupdate. Ni får hänga med lite på det jag gör i vardagen. Men känns inte som om jag skrivit om hur jag faktiskt mår på ett tag nu.
Så hur mår jag då? Helt okej. Inte bra. Inte dåligt. Jag har mina dagar då det peakar och de senaste dagarna kanske har varit lite mer tillbaka åt de trötta utmattnings hållet. Men det är väl lite så det blir, ett steg fram, två steg bak tills jag till slut kommer i mål. Och bortsätt från utmattningen så mår jag faktist rätt bra ändå får jag säga. Känns som saker rullar på lite, väntar spänt på antagningsbeskeden från kurserna jag sökt och just nu strutar jag lite i alla måsten jag kan, gör mest det som känns bäst i stunden. Att återhämta sig från en utmattning är ju ingen quick fix såklart. Även om jag kanske inte föll hela vägen ner tror jag kanske att läkaren jag träffa inte riktigt förstod allvaret i min situation och att jag antagligen borde varit heltidssjukskriven längre. Men, men. Jag har ju klarat mig, även om det har varit och är kämpigt.
Just nu känns det som veckorna bara flyger iväg också, tiden bara försvinner. Känns ibland som jag knappt hinner stanna upp i stunden och ibland bara planerar allt framför mig, hur det skulle gå och få ihop saker och ting. Måste börja stanna upp lite mer och bara försöka uppskatta det som är här och nu.
Emelie's liv, Psykisk ohälsa | |
Upp