Min relation till alkohol

Ja det här med alkohol. Något som både går att ta lätt och svårt på. Vi pratade ju om detta i veckans poddis men tänker att det kan vara viktigt att prata mer om. Jag är absolut inte en alkoholist. Men det finns historia i släkten som har skrämt mig angående alkohol. Och som gjorde att jag börja festa ganska ”sent”. (Eller ja, hade ju inte fyllt arton men känns som de flesta börjar festa i högstadiet these days...) Jag insåg efter ett tag, när jag hamna i en mer ”fest period” att starksprit, det funkar inte för mig. Jag försökte att bara dricka det, att dricka häxblandning, drinkar, dricka shots och sen öl/vin/cider. Men nej. Till slut blev det dags att inse. Min kropp klarar inte starkspriten. Den kom upp varje gång, i ”bästa fall” fick jag ”bara” blackouts. Idag dricker jag ALDRIG sprit i festsammanhang. En drink bara för att dricka en drink kan absolut vara gott och trevligt, men för min del kan de då lika gärna vara alkoholfria eftersom det är drinken jag är ute efter och inte alkoholen. Blev ju påmind i Bali om varför det inte går när en mysdrinkkväll på stranden utvecklades till en utekväll. Vi lämnar starkspriten lite. Ibland, eller ganska ofta, kan jag ha problem med mängden jag dricker. Finns det dricker jag i stort sätt tills det är slut, oavsett hur full jag är. Ofta ber jag vänner att hålla koll på hur mycket jag dricker eller säger till dem att lite låta mig dricka mer. Många angående det här med att en inte kan kontrollera sitt alkoholintag så mycket säger saker som att det bara är för att en är ung och (lagom) dum (för att citera podden.) Men tänker att en borde ta sådant lite mer seriöst. Unga personer kan också behöva hjälp. Josefin har massa bra inlägg under sin kategori nykterhet angående exempelvis detta. Nu säger jag inte att jag har något allvarligt problem eller behöver hjälp. För så är det inte i mitt fall. Tror min alkoholkonsumtion har mycket med min självkänsla att göra. Att jag har en medveten undermedveten (haha får en ens sätta de orden tillsammans) bild av att jag blir en bättre och roligare person med alkohol i kroppen. Socialare. Mer avslappnad. Mer en person folk gillar. Alltså förstår ni vad jag menar? Att när jag dricker tänker jag bara att jag dricker för att dricka, men när jag reflekterar över det inser jag att det är för att jag tror att jag förändras till det positiva. Och det där är rätt farligt. Och det är något jag jobbar på. För vet ni vad? Jag är faktiskt en rätt så fantastisk person även utan alkohol i kroppen.

All min ”alkoholproblematik” är egentligen bara centrerad och relaterad till festsammanhang. Jag har inte något problem i att dricka vin hemma eller ha en mysdrickkväll med en vän. Då kommer inte samma HA begär. Förhoppningsvis kommer det en dag också försvinna i festsammanhang. Jag jobbar i alla fall på det!

Psykisk ohälsa, Tankar/Åsikter | |
#1 - - Joré Dirgélaité:

Men vad intressant! Gillar att få höra andras perspektiv om sånt som folk annars verkligen inte pratar om. Tack för att du delar med dig.

Svar: <33
Emelie Westlander

Upp